Det är lunchdags och vi sitter vid ett långbord på altanen vid ecofarmen El Paraíso (Paradiset) i undersköna Valle de Silencio (Tystnadens Dal) i västra Kubas Viñales. Sockertoppsbergen trängs vid horisonten, bomullsmolnen dansar ovanför. Dalen skiftar i tusen mättade limegröna nyanser. Ecofarmen ägs av ett ungt kubanskt par som odlar ekologiskt och vi ska äta lunch här. Nedanför altanen ligger odlingsterrasserna i prydliga rader kantade av bananträd och tropiska blommor som är välbesökta av kolibrier. I dalen nedanför odlas tobaken som används vid tillverkningen av världens bästa cigarrer. Det är stillsamt och trolskt.
Det kubanska köket (comida criolla) är enkelt och gediget med både fötterna bastant placerade i den rödbruna kubanska jorden. Det är en sammansmältning av spanskt husmanskost, västafrikanska rätter, inhemsk Tainoindian-influenser och lite karibiska krydd- och smakinfluenser. Enkelt tillagat och lättkryddat, allt inramad av afrikanskt inhämtade och karibiska frukter och grönsaker. På bordet framför oss på Paraíso ligger otaliga husmanskostsrätter uppradade: ropa vieja (“gamla kläder”, ett slags kubanskt pulled pork), kokt boniato (sötpotatis), lechón asado (helstekt gris), congrí (röda bönor blandat med vitris), moros y cristianos (”morer och kristna”, svarta bönor och vit ris), malanga och yuca (rotfrukter), sopa de calabasa (pumpasoppa), plátanos maduros (stekta matbananer), picadillo (köttfärsröra med russin och gröna oliver) och pollo frito (stekt kyckling). Efterrätterna är rika och söta: flan de leche (kubanskt crème caramel), arroz con leche (krämmig risgröt), dulce de guayaba con queso (tjock guavamarmelad med en skiva ost), och inlagd papaya med lime i sockerlag. Den generösa lunchen avslutas med en cafecito (en liten kubansk espresso).
På morgnarna i Kuba tar vi del av exotiska frukter som sätter sagolik färg vid varje bord: mamey (en laxrosa stenfrukt med stor svart kärna), piña (ananas), guanábana (annonaäpple), carambola (stjärnfrukt), platanos (små fingerbananer), guayaba (guava), mango och fruta bomba (papaya). Smaker som rullar fram och tillbaka över tungan: surt till sött till syrligt. Och inte ska man skämmas heller att man dricker en Cuba Libre (rom och kola), en mojito (mynta, socker, vit rom och sodavatten), en piñacolada (rom, krämig kokosmjölk och ananas) eller några iskalla Cristal eller Buccanero-öl till varje måltid. Rom finns det gott om på Kuba och det bjuds rikligt!
Njutningarna är många under vår Kubaresa: salsadans till karibiska rytmer, undersköna varma vindar i Havanna när man åker längs havet nedkabbat i gamla amerikanare, kvällspromenader i kullerstensgränderna i färgglada Trinidad. Ständig blå himmel ovanför och turkost vatten vid fötterna. Och dessa kubanska leenden i alla dess färger!
Kuba är en märklig blandning av spansk kolonialhistoria, karibiskt temperament, politisk revolution, samhällskamp och amerikansk – anno 1959 – tidskapsel. Det är lugnt och stillsamt men samtidigt känns det som om kubanerna står i någon sorts spänd förväntan på förändring. Den kubanska verkligheten är unik och saknar motsvarighet i världen!
Bästa hälsningar, Ingrid Booz Morejohn
