Regnet smattrar och det är kolsvart ute när taxin kommer klockan tre på natten. Jag mellanlandar i Paris. Flyget dit med Air France går bra och maten i den fina business loungen är god. Och det är skönt att äntligen få en bensträckare.

Jag landar tillslut i Costa Rica. Den fuktiga värmen och alla nya dofter slår emot mig. Hotellet jag bor på ligger inte långt från flygplatsen i San José, vilket är skönt eftersom jag är trött. Det är ett fantastiskt och väl omtalat boutique-hotell omgivet av kaffeplantage och regnskog. Trots att hotellet ligger strax utanför huvudstaden känns det som om jag bor mitt i djungeln. Efter en mycket god sjurätters middag med kaffe som smaksättare i samtliga rätter, slänger jag mig i säng.

Costaricanskt kaffe i världsklass

Dagen börjar med frukost i solen, med utsikt över vackra landskap. Det var mörkt när jag kom hit men nu är himlen klarblå och vulkaner och bergstoppar tornar upp vid horisonten. En känsla av overklighet sköljer över mig. Min kropp har ännu inte anpassat sig till miljön, värmen och smakerna från de söta frukterna. Den är fortfarande kvar i ett regnigt Stockholm.

En guidad tur bland kaffeplantagen väntar. Costa Rica producerar världens bästa Arabica-kaffebönor. Kaffeplantorna växer på hög höjd vilket gör att de växer långsammare. Det i sin tur ger en extra fyllig arom till kaffet. Med en entusiastisk och kunnig guide blir turen väldigt intressant även för mig som inte dricker kaffe.

Fyra generationers mattraditioner

Resan fortsätter vidare till Arenal, vulkanen som är en av landets största sevärdheter. På vägen dit stannar jag till i byn San Rafael för att äta lunch hemma hos en costaricansk familj. Vägen är vacker och krokig. Allt skimrar i grönt. Vi hjälps åt att laga lunchen och det smakar väldigt gott med hemlagade tortillas. Familjen består av fyra generationer som öppnar upp sina hem för oss turister. De ingår i ett projekt som värnar om lokal arbetskraft, vilket är ett av alla sätt där Costa Rica jobbar med sin hållbarhet. Lindsay, som är den enda i familjen som pratar engelska, berättar att de klarar att leva på inkomsten de får från turismen och några djur de har på gården som ger ägg och mjölk.

I Arenal bor jag i ett stort och bekvämt rum precis vid vulkanens fot. Trädgården utanför verkligen sprudlar av grönska och färger och utsikten från rummet är fantastisk. På kvällen kommer en kraftig regnskur och det är så mysigt att krypa ner i de varma källorna till ljudet av regnets smatter. Dagen avslutas med en välsmakande gazpacho på en lokal restaurang i staden.

Svävande äventyr vid vulkanen Arenal

Jag vaknar pigg och glad. Inget annat är möjligt då jag ser vulkanen i helt klar vy utanför rummet. Guiden som har varit där väldigt många gånger säger att det hör till ovanligheterna att det är helt molnfritt även på toppen så här års.

Jag åker vidare för att vara med på ett riktigt äventyr. Runt Arenal National Park kan den som vill prova på forsränning, hiking och zipline. Att ”zippa” måste upplevas! Man flyger i linor över regnskogen. Det går inte att beskriva den underbara frihet man känner när man kastar sig ut på över 200 meters höjd och har regnskog, raviner och en aktiv vulkan runt sig. Vi är en liten grupp som tar oss runt banan som består av sju stationer. Alla är laddade! Spänningen och stämningen är på topp. Gruppen blir verkligen sammansvetsad, alla hejar på och de som känner lite höjdrädsla blir väl omhändertagna.

Manuel Antonio National Park

Färden fortsätter mot Manuel Antonio. Resan tar längre tid än vi trodde och det är mörkt när vi kommer fram. Costa Rica har en relativt ny motorväg med avgift. Problemet är att den ritades för 20 år sedan och därför inte är anpassad för dagens trafik. Hotellet ligger högst upp på en bergstopp och bussen får jobba hårt för att ta sig upp.

Middagen är fantastisk och väldigt generös, lika vällagad som på en gourmetrestaurang. Portionerna är stora – anpassade efter amerikanska turister får jag höra när hotellets köksmästare kommer ut och pratar med mig. Mycket trött ramlar jag in på mitt rum för att sova, och oj vilket rum! Helt fantastiskt!

När jag vaknar och drar isär gardinerna strålar hela världen i blått. Havsutsikten är bedårande och mäktig. Havet brusar, fåglar kvittrar och det hörs en mängd främmande ljud från diverse djur. Ännu en morgon då solen strålar och det är varmt och skönt. Jag reser i slutet av regnperioden men jag har inte fått många droppar på mig under denna resa. Efter frukost beger jag mig till Manuel Antonio National Park.

Jag har turen att få se flera sengångare. Det är så intressant att studera när de rör sig i sitt sävliga tempo. Av min licensierade guide får jag höra att sengångare bara går ner från trädet en gång i veckan då de ska gå på toaletten. Jag får också se andra djur som apor, fåglar och ödlor. Det är den till ytan minsta nationalparken i Costa Rica men floran och faunan är rik.

Besöket avslutas med ett bad i Stilla havet. Temperaturen i vattnet är perfekt, havet håller 22-26 grader året om.

Värme, gästvänlighet och fantastisk natur

Åter på hotellet träffar jag hotellets försäljningschef. En vänlig och generös man som visar oss runt på området. Dagen avslutas med ännu en trerätters middag, och sen rullar vi in på våra rum.

Den sista dagen gryr, i detta lilla men underbara land som består av drygt 30 % skyddad natur. Jag njuter av poolen innan vi beger oss till flygplatsen. På vägen äter jag lunch på El Patio, en lokal restaurang i en liten surfby vid havet. Maten och gästvänligheten är ännu en gång fantastiskt bra. Alla i gruppen är helt eniga, detta land har allt vi vill ha – sol, stränder, djur, natur, god mat och äventyr. Men det som sticker ut mest är de varma och gästvänliga människorna. Jag har aldrig besökt ett land med så många varma ögon och en sådan gästvänlighet.

“Pura vida!” (det goda livet), som de så ofta säger här i Costa Rica.