Vi börjar i Katmandu

Efter en mycket trevlig flygning med Qatar via Doha kommer jag fram till Katmandu, trafikkaosens stad. Det är bilar överallt och ännu fler mopeder och motorcyklar, korsningarna är överfulla och det är allmänt rörigt. Men trots det är det kul att äntligen vara på plats! Efter lite uppfräschning på hotellet möter jag upp en gammal vän i turistområdet Thamel och får prova på nationalrätten Dal bhat för första gången. Basen är ris och en värmande linsgryta, till detta serveras det olika små tillbehör som varierar beroende på var i landet man är. Oftast äts Dal bhat till både lunch och middag.

Under vintern är det i vissa delar av landet även populärt med Tongba; en jäst och värmande hirsdryck som jag inte tackar nej till. Med en försmak som denna ska det bli spännande att se vad staden bjuder på när solen går upp. Ännu har jag inte sett så mycket, men jag har mött många trevliga nepaleser hittills och det bådar gott inför fortsatta äventyr.

 

Masala-omelett och mjölkte

Efter en skön natts sömn startar jag dagen med min favoriträtt; masala-omelett. Denna ibland lite kryddiga omelett innehåller olika hackade grönsaker och lite chili, och den har sitt ursprung i södra Indien. Med lite mjölkte till detta är jag sedan redo att utforska staden.

Det finns fortfarande mycket tecken efter jordbävningen 2015 och tyvärr är det en hel del arbete som kvarstår innan alla sevärdheter är helt restaurerade. Mycket av torget Durbar Square i Katmandu är fortfarande under uppbyggnad. I Patan, som ligger i södra delen av Katmandudalen, har man dock kommit längre och här ser man mycket av det forna kungadömets tempel och palats. Området är fullt med hinduistiska och buddhistiska tempel och fungerar som en samlingspunkt för lokalbefolkningen.

Från aptemplet, Swayambhunath, blickar jag ut över Katmandu med den vita stupan i bakgrunden och aporna som vilar i solen. Även om det är intressant historia och mycket nytt att ta in i storstaden kan jag inte riktigt fokusera och jag vill bara att dagen ska gå och att jag äntligen ska få påbörja vandringen.

Vandring i Nayapul

Då var vi framme i Nayapul som är startpunkten för alla vandringar i Annapurna-området och ligger runt två timmars bilresa från Pokhara. Här ska vi starta vår vandring.

Jag tar på mig vandringskängorna, fyller på vattenflaskan, laddar upp med en müslibar och sedan är vi på väg längs Annapurna circuit. Jag fylls av enorm glädje även om jag vet att några tuffa vandringsdagar ligger framför mig. Jag har länge velat vandra i de nepalesiska bergen och nu är stunden äntligen här!

Vi tar oss igenom ett litet samhälle och över en hängbro som leder oss vidare längs stigen mot första stoppet, Tikhedhunga. Solen skiner varm och jag hade inte förväntat mig denna värme, som att vandra i Sverige en solig sommar bortsett från utsikten och naturen. I bakgrunden tronar toppen av Machapuchare även kallad Fishtail med sina 6993 m.ö.h, det får mig att inse att detta inte är en vanlig vandring jag är ute på. Första sträckan börjar ganska lugnt och vi stannar några gånger för att fylla på vattenflaskorna och äta en lättare lunch.

I Tikhedhunga är vi ensamma på vårt tehus och jag välkomnar verkligen lugnet. Gården som vi är på är omgiven av höga kullar och jag ser det första delmålet för morgondagen, Ulleri, som är över 3 300 trappsteg bort. På kvällen går temperaturen ner en hel del och utan isolering blir det ganska kallt även inomhus men sovsäcken är redo och en tjock filt har jag även fått.

Utvilad vaknar jag och är redo att ta mig uppför trapporna. Efter en god frukost, återigen masala omelett, och även en energifylld gröt gör jag mig redo. Drycken? Såklart mjölkte även idag! Vi påbörjar stigningen och jag måste erkänna att det är lite jobbigt men med tanke på utsikten är det skönt att stanna och insupa omgivningen. Lokalbefolkningen är vana vid denna stigning och vi passeras av flera barn som är på väg till skolan i Ulleri.

På toppen skiner solen, himlen är blå och i bakgrunden är det dags för nästa jätte att visa upp sig; Annapurna south med sin topp på 7 219 m.ö.h. Vi hälsar på varandra snällt och jag kan inte riktigt släppa blicken från den snöbeklädda toppen. Vyn är magisk! Vi fortsätter genom frodiga rhododendronskogar, bambulundar och mindre samhällen till dagens slutmål Ghorepani som ligger beläget på cirka 2 800 höjdmeter. Dagens special på tehuset är äppelpaj och jag har utan tvekan gjort mig förtjänt av detta efter cirka sju timmars vandring med stoppen inräknat.

Tidig morgon ringer klockan och natten har varit kall, men efter en varm kopp te är jag redo för nästa äventyr. Innan solen går upp ska vi ta oss från Ghorepani till Poon hill som ligger cirka 300 höjdmeter högre. I mörker ger vi oss av och börjar ta oss uppför alla trappsteg, sakta men säkert blir det lite ljusare, lite varmare och i horisonten börjar ett starkt orange sken sprida sig. På toppen väntar jag och många andra med mig på soluppgången och vi är omgivna av både Annapurna och Dhaulagiri. Känslan av att vara omgiven av dessa toppar går inte att beskriva men jag inser att jag är lite kär.

Efter frukost i Ghorepani fortsätter vi till sista stoppet på vandringen, Tadapani. Trots en tidig morgon och trötta ben efter alla trappsteg får jag enorm kraft av utsikten av snöbeklädda toppar och blå himmel. Luften är krispig med viss kyla och bergen hjälper mig fram längs stigarna. Under resten av vandringen följer dessa toppar med mig och stöttar mig.

Från Tadapani är vi närmare Annapurna än någonsin och min kamera går varm när jag fotar utsikten från tehuset efter soluppgången. Sedan bär det av och det är mycket nerför till Kimche. Genom magisk trollskog, kvittrande fåglar och porlande bäckar tar vi oss sakta ner från 2600 m.ö.h till Kimche som ligger cirka 1700 m.ö.h. Längs vägen hålls vi sällskap av Annapurnamassivet som då och då låtsas försvinna bakom Rhododendronskogen. Men när man minst anar dyker hela bergskedjan upp sådär trolskt och förför en igen. Framme i Ghandruk byter landskapet åter skepnad och vi lämnar ”nästan” de höga bergen bakom oss och går igenom ett charmigt bylandskap med risfält och kullar som sträcker sig så lång ögat kan nå. I Kimche är det dags för lunch, Dal Bhat såklart, innan vi avslutar vandringen och tar oss med bil till Pokhara. Väl framme i staden bjuds vi åter på vyer av Annapurnamassivets snöbeklädda toppar.

Namaste och Dal bhat-power till er alla!