Goðan dag!

Länge var Färöarna en väl dold hemlighet, men de sista åren har dessa vackra öar börjat att få den uppmärksamhet som de förtjänar. Som skandinav tas man emot med öppna armar och de allra flesta går direkt över på gøtudansk, ett nordiskt blandspråk som färingen leende förklarar förstås av alla nordbor-förutom danskarna…

Mitt ute i Nordatlanten ligger Färöarnas 18 vackra ,men små, öar. Här är det aldrig längre än 5 km till havet och den totala landytan är mindre än Gotland. Här bor idag ca 50000 människor och ca 80000 får. Färöarna betyder just Fåröarna, för här har fåren dominerat ända sedan vikingatiden.

Dagens invånare, såväl tvåbenta som fyrbenta, har anor tillbaka till vikingatiden. Då låg Färöarna centralt i det norska riket mellan Island och Orkney. Till Island flydde många stormän undan Harald Hårfagers starka centralstyre. Väl framme på Sagornas ö byggde de sedan fina gods och gårdar och skrev ned sin historia. Invandringen till Färöarna skedde däremot något tidigare, och hit var det främst utfattiga västnorska bondsöner utan hopp om arv som kom. Ofta hade de först tillbringat ett stycke tid i närliggande keltiska områden, innan de tog steget ut i det okända och blev nybyggare på Färöarna. Detta förklarar förekomsten av keltiskt DNA bland dagens färingar. De jobbade sedan hårt och levde oftast betydligt mer blygsamt än sina isländska grannar. De flesta hade aldrig fått gå i skola och kunde varken läsa eller skriva. Därför finns det väldigt få skriftliga källor bevarade på Färöarna. Här hölls traditionerna istället levande muntligt, genom sång och dans. I den unika kvaddansen hålls vikingatida kväden levande, och än idag sjunger man stolt ”Her dansar Noregs menn…”  Banden till västra Norge har alltid varit starka något som man märker tydligt i färöiskan än idag. Det var inte förrän under Kalmarunionen, då hela Norge blev danskt, som man för första gången hamnade under den danska kronan, och under den rödvita flaggan har man blivit kvar…

Idag är Färöarna en självstyrande del av Danmark som tillsammans med Grönland ingår i Rigsfælleskabet (Riksgemenskapen). Idag är det färöiskan som gäller överallt, men så har det inte alltid varit. Stoltheten över sin kulturella och språkliga särart är därför med rätta stor idag. Det är fortfarande obligatoriskt att läsa danska, men man ser inte danska någonstans-inte ens på flygpatsen!

Det är naturligtvis inte bara den spännande historien och kulturen som gör att du bara måste besöka Färöarna. För många är det den unika naturen och lugnet som ger de starkaste upplevelserna.

När det blåser kommer de havssaltsfyllda stormvindarna åt precis överallt och ofta ligger det nästa morgon en vit hinna av salt på fönstren som en påminnelse om nattens yrväder. Det oförlåtande vädret gör att det aldrig funnits skog på Färöarna, de norska invandrarna fick hålla tillgodo med drivved. Landskapet domineras därför helt av gröna ängar med betande får. Idyllen avslutas abrupt av svarta dramatiska klippstup rakt ned i den skummande Nordatlanten. Klipporna av hård basalt och porös tuff är ett paradis för häckande sjöfågel. Hela 300 arter häckar här. Den störste kändisen av dem alla är den gulliga lunnefågeln som under sommarhalvåret håller till i branta grässluttningar alldeles i närheten av branta klippor.

Runt naturliga hamnar ligger små byar där tjärade hus med grästak samsas med moderna småhus. Kyrkor är också allestädes närvarande. Religionen spelar en betydligt större roll här än hemma i Sverige. Som turist märker man det tydligast då nästan allt stänger på söndagar. Färöarna hade länge Nordens mest restriktiva alkoholpolitik, men idag har man ett system som påminner mycket om det vi är vana vid här hemma.

För den vandringsintresserade finns det gott om spännande rutter i alla svårighetsgrader. Det är dock viktigt att förbereda sig med bra skor och vind- och vattentäta kläder, då vädret är lynnigt.

När vi var där sken dock solen nästan hela tiden. Det vackra vädret gjorde den närmast obligatoriska vandringen till utkikspunkten Trælanipan i närheten av flygplatsen oförglömlig. Vi hade också turen att redan första dagen se våra första lunnefåglar. Trötta men nöjda avslutade vi sedan dagen med traditionell färöisk mat och kvaddans.

Nästa dag börjar vid med en rundvandring i lilla Tórshavn. Här är det nära till allt och nästan omöjligt att gå vilse. Njut av historiens vingslag på Tinganes, för att sedan bara några hundra meter därifrån vara mitt i den sprudlande hamnen.

Tórshavn i all ära men det är ändå naturupplevelserna som är allra störst. Båtturen till Vestmannaklipporna är en höjdpunkt som bara måste upplevas. Även om det inte finns alls lika mycket sjöfågel idag som för tio år sen så glömmer man inte de pampiga klipporna i första taget. Dessutom är det härligt att få känna hur det känns att närma sig den branta kusten med båt, precis som vikingarna gjorde en gång för länge sedan.

Efter någon dag har vackra vyer med får och tjärade hus med torvtak blivit den nya normalen, och plötsligt känner man sig underligt hemmastadd. Saker och ting får ta den tid det tar. Här har ingen bråttom något som verkligen är en lisa för själen.

Vill du köpa med dig något hem så är det ullvaror som gäller. Fordomdags var den färöiska ullen vida berömd och guld värd. Idag är fisket den i särklass viktigaste näringen, men ulltröjor är fortfarande den absolut vanligaste souveniren. Tänk bara på att inte kalla dem islandströjor…Tröjorna på Färöarna har sina egna mönster och färöfår är en alldeles egen art.

Man åker kanske inte till Färöarna för maten, men blir du hungrig  finns det mycket att välja på i mysiga Tórshavn. Den stora fiskenäringen gör att det aldrig är brist på goda fisk- och sjömatsrätter. Himmelskt goda lammköttsrätter mättar också gott efter spännande reseupplevelser. Själv passade jag på att äta sushi i den lilla men kosmopolitiska huvudstaden.

Det är aldrig speciellt långt till stora upplevelser på Färöarna. Vägnätet är väl utbyggt med fina tunnlar som förkortar restiden avsevärt. Föredrar du att resa på egen hand är det lätt att hyra bil.

Färöarna bjuder besökaren på stora upplevelser i ett litet format du bara inte FÅR missa!

Góda ferð!

/Magnus Carlsson, guide och numera Färöarna-entusiast